De flesta av finansbloggarna tycks spara för att kunna lämna arbetslivet tidigt. Jag trivs bra med mitt arbete och har inget emot att fortsätta arbeta så länge det känns roligt. De tillgångar och inkomster jag har räcker även till för min privata konsumtion. Varför har jag då satt upp ett högt sparmål?

Att analysera sina egna motiv är aldrig lätt, men om jag ska göra ett försök finns det minst fyra skäl till att jag väljer sätta upp ett sparmål. Först kan jag komma att behöva pengarna framöver, exempelvis till nya medicinska behandlingar som inte finns idag eller till ett nytt medborgarskap om en flytt från Sverige skulle visa sig bli önskvärd. (Idag trivs jag dock bra i hemlandet.) Arbetssituationen kan också komma att ändras och det är bra att ha möjlighet att lämna yrkeslivet om jag någon gång skulle vilja det.

Ett andra skäl till att jag nu väljer att sätta upp ett sparmål är bloggaren ”Miljonär innan 30”. Jag har av och till följt bloggen sedan den startades och sett denne bloggare gå från ett kapital som var väsentligt mindre än mitt till att i princip ha nått 10 miljoner. Det är en imponerande resa och jag kan bara gratulera och inspireras.

Ett tredje skäl är att jag kan vilja lyxkonsumera något framöver, kanske ett underjordiskt bergrum eller ett hus vid havet. Jag är dock rädd för att eran där man kunde köpa bergrum billigt redan är förbi.

Ett sista skäl är att jag vill kunna bidra mer till samhällsutvecklingen. Exempelvis har jag funderat på att starta en stiftelse för att främja viss allmännyttig verksamhet som annars är underfinansierad. Det kräver att jag kan avvara någon miljon. Därtill skulle jag gärna vilja göra mer för att stödja utvecklingen av livsförlängande och hälsobefrämjande tekniker. Det kan exempelvis göras genom fröfinansiering och kräver ett visst kapital.

Förhoppningen är att bloggandet ska kunna hjälpa mig att fokusera på målet.