Resan till Antarktis del 3: Kvarhållen i Chile

Forskningsstation med pingviner

Det här är den tredje och avslutande delen i berättelsen om min resa till Antarktis. Har du inte läst de två andra delarna kan du göra det här och här.

Telefonen ringde och i andra ändan fanns skeppsläkaren. ”I’m so very sorry – you tested positive”. En halvtimme senare kom en besättningsman i full skyddsutrustning för att flytta oss till skeppets ”röda zon”, isolering för covidsmittade och nära kontakter.

Den nya hytten var väsentligt sämre. Den var utan balkong och med instängd luft. Motorn hördes tydligt genom golvet. Vi fick gå ut för frisk luft två gånger om dagen, på ett dieselosande maskindäck. De andra fångarna – förlåt resenärerna – berättade att det första veckan inte fanns rätt till utomhusvistelse.

Hurtigruten tillät utevistelse här två gånger per dag

Det fanns inte mycket att göra och jag roade mig med att fotografera fåglar under utevistelserna.

Fåglar av okänd sort.

Efter några dagar fick vi besök av chilenska myndigheter för nytt covid-test. Vi fick även veta att utevistelsen ställts in på grund av stark vind, då det fanns risk att sjuka skulle smitta friska. Vi fick även besked att vi skulle flyttas till ett karantänhotell i Punta Arenas där vi skulle få betala 200 dollar per natt.

Sent på kvällen fyllde Hurtigruten en buss med samtliga resenärer i röda zonen, både sjuka och friska, utan försök till uppdelning. Det fanns ingen ventilation i bussen och när vi kom fram till karantänhotellet var fönstren täckta med ett tjockt lager imma. De som inte smittades redan gjorde det nog då.

Besättningsman i skyddsdräkt hjälpte till att lasta bussen.

Framme vid hotellet blev det närmast kaos i receptionen när alla skulle checka in. Hotellet hade även vanliga gäster och de tycktes inte vara informerade om att folkmassan till stor del hade covid. Vi fick till sist ett minimalt rum vars enda fönster ledde mot en betongvägg mindre än en meter bort. Det fanns ingen rumsservice och inte hellre någon telefon för att kontakta reception. Istället skulle all kommunikation ske via en WhatsApp grupp, men mestadels ignorerade hotellet dessa meddelanden.

Vi överlevde tack vare möjligheten att beställa mat med PedidosYa!

Från början fanns ingen utevistelse men efter några dagar gick hotellet med på att öppna taket.

Utevistelse på taket

Hurtigruten försedde oss dagligen med chips, öl och vin.

Gåvor från Hurtigruten

En kväll satt vi uppe på taket och pimplade rödvin. Jag kom att tänka på en liknande scen ur filmen Nyckeln till frihet. När natten lade sig kunde vi se Alfa Centauri på stjärnhimlen.

Efter en dryg vecka på karantänhotellet kom dagen då jag släpptes ut i frihet. Den dagen gick jag mer än en mil.

Ett nedgånget hus i Punta Arenas

Det blev till sist dags att flyga till huvudstaden Santiago de Chile och därifrån hem igen. För att flyga i Chile måste man ha ett digitalt mobilitetspass. När man scannade mitt lyste det rött och informerade om att jag skulle vara i isolering, trots att min tid i isolering enligt Hurtigruten var över. Det blev lite nervöst att passera kontrollerna, men ingen frågade efter mobilitetspasset. Efter en natt på Mandarin Oriental kunde vi till sist stiga på planet tillbaka till Europa och en anslutning senare Sverige.

En sista drink, sedan tack och hej då

Resan hade kostat knappt hundratusen kronor. Hurtigruten hade lovat oss att betala tillbaka 20 % av resans pris då kryssningen fick avbrytas, men de ville först inte kännas vid detta löfte med hänvisning till att jag varit sjuk. Det verkar till sist ordna upp sig och jag har gott hopp att kunna få tillbaka en liten slant.

Trots problemen var det en fantastisk upplevelse att se Antarktis och inget jag vill ha ogjort. Jag kom tillbaka med minnen för livet, både goda och mindre goda men i sinom tid kommer jag nog uppskatta dem alla.

Månadsrapport januari 2022

Foto av Dafne Cholet.

Som många säkert gissat efter att ha läst mitt förra inlägg började det nya året med att jag fick covid och blev fast i Chile. Det är trist att få covid i Sverige men jag kan intyga att det är värre som turist i Chile. Mer om detta i ett kommande uppföljande och avslutande inlägg om min resa till Antarktis.

Nu är jag tillbaka i Sverige och har återvänt till vardagslivet, vilket känns bra. Värdet på portföljen har dock sjunkit en del sedan årsskiftet och det är nog med nöd och näppe jag håller mig kvar över 4 miljoner.

Upptaxering av Skatteverket

Skatteverket fortsätter sina ansträngningar att upptaxera mig och jag ägnade en betydande del av min fritid förra veckan åt att sammanställa material som myndigheten efterfrågat. Jag gissar att jag får betala drygt 200 tkr i kvarskatt. Det är förstås trist att behöva betala extra skatt, men det kommer samtidigt att kännas skönt när det är rättat och klart. Som omvärldsläget ser ut just nu antar jag att pengarna dessutom kan behövas för att köpa stövlar, ammunition och proviant år det svenska försvaret, eller vad som nu saknas.

Sparande och portföljutveckling

Sparandet blev 15 000 kronor i januari. Jag har placerat 2 000 kronor i Proethos fond, 1 000 kronor i AuAg Preciuos Green, 1 000 kronor till Lysa med den breda inriktningen och 80 % aktier samt 1 000 kronor i Nordnet Indeksfond Norge. Resterande 10 000 kronor satte jag in hos Avanza.

Mitt största innehav, Agronomics, fortsätter sin kräftgång men utvecklingen i sektorn känns ändå rätt lovande. Om jag blir inspirerad skriver jag ett inlägg om detta framöver.

I mitt individuella pensionssparande (IPS) har jag gjort en del omplaceringar på sistone för att kunna köpa in mig i Oatly, Beyond Meat och RIZE Sustainable Future of Food ETF.

Hälsa

Nu när resan till Antarktis är över och mitt ärende hos Skatteverket tycks vara under kontroll har jag börjat känna mig lite lugnare. Jag har hunnit med att träna en gång på mitt lokala gym med årskortet jag köpte före jul, men jag planerar åka dit igen igen så snart jag skrivit klart denna månadsrapport.

Jag hoppas året börjat bra och önskar er all lycka med livet och affärerna!

Resan till Antarktis del 2: Höjdpunkterna!

Ifall du ännu inte läst del 1 av min resa kan du göra det här.

Drakes sund skiljer Eldslandet från Antarktiska halvön. Det anses vara ett av världens farligaste farvatten och även under gynnsamma förhållanden är vågorna fem meter höga. Vi fäste allt i vår kabin för att undvika ljuden när saker rullar fram och tillbaka. Jag tog sjösjuketabletter för att inte bli illamående. MS Roald Amundsen har stabilisatorer som motverkar rullning men de kunde inte mer än ta udden av de värsta krängningarna.

Två dagar senare skymtade vi Antarktis. Första stoppet blev Yankee Harbour på en ögrupp utanför antarktiska fastlandet. Vädret var inte det bästa, men vad gör det när man får se pingviner!

Jag undrar om de någonsin fryser.

På kvällen blev det nyårsfest. Skeppets strikta covid-protokoll kanske inte följdes till punkt och pricka timmarna efter tolvslaget, men kul var det! Jag träffade bland annat ordförande för en amerikansk sjukontinentsklubb och antogs som medlem under ceremoniella former. Vi skålade för nummer 7!

Dagen efter blev det obligatoriskt PCR-test. Senare på kvällen meddelade kaptenen att tre personer testat positivt för covid-19 och isolerats tillsammans med nära kontakter. Jag överraskades av detta eftersom samtliga resenärer fick göra minst tre PCR-test och ett antigentest innan de tilläts stiga på skeppet.

Nästa landstigning blev Brown Bluff på det antarktiska fastlandet, i området Tabarín som första utforskades av den svenska antarktiska expeditionen under ledning av Otto Nodenskjöld och Carl Anton Larsen. Brown Bluff har bildats av ett vulkanutbrott och jag fick lite känslan av att gå på en annan planet.

Även på Brown Bluff träffade jag pingviner.

Någon dag senare gjordes ytterligare ett PCR-test av alla passagerare. Fyra nya smittade upptäcktes och bastun samt gymmet stängdes. Jag var ledsen över detta eftersom jag var en flitig användare av bägge. Bastuns ena vägg är ett fönster med utsikt över vattnet och de förbipasserade isbergen.

Nästa höjdpunkt på resan blev camping på det antarktiska fastlandet. Antal platser är begränsat men vi hade tur och vann lotteriet. Jag kände mig ganska liten när jag campade på Antarktis.

På lite avstånd såg man knappt tälten mot de vidsträckta snötäckta slätterna.

Laviner och iskanter som lossnar är vanliga i området och någon gång i timmen smällde det hörbart. Starka vindar ven utanför tältet och jag hade svårt att sova. Mitt i natten gick jag ut i endast underställ för att besöka den provisoriska toaletten. Jag frös så jag skakade omsluten av iskalla antarktiska vindar, men utsikten var underbar.

Dagen därpå passerade vi sälar som vilade

samt vackra isberg

Vi skulle precis ge oss ut med kajak bland isbergen när kaptenen meddelade att resan avbryts med omedelbar verkan. Det tänkta besöket på Falklandsöarna ställdes in och istället satte vi kurs norrut mot Punta Arenas.

När vi gick in i Beaglekanalen gjordes ett nytt PCR-test av alla resenärer. Skeppsläkaren bad oss vänta i hytten en halvtimme efter testet. Ifall det blev positivt skulle de ringa.

Vi gick tillbaka till hytten. En kvart senare ringde telefonen.

Fortsättning följer …

Resan till Antarktis del 1: Chile och Eldslandet

Som trogna läsare vet har jag bokat en resa till Antarktis med Hurtigruten. Under senhösten var den en stor källa till stress eftersom det länge var oklart om jag skulle hinna få alla nödvändiga dokument klara i tid. Att Hurtigruten informerade sent om inresekraven och därefter inte svarade på frågor gjorde situationen värre än det hade behövt vara, men till sist föll brickorna på plats.

Söndag morgon landade jag och en vän på flygplatsen i Santiago de Chile, efter en längre resan via London och Madrid. Kontrollerna på flygplatsen var rigorösa och innefattade ett extra PCR-test, utöver det jag redan gjorde innan resan, som togs i ett bås innan passkontrollen. När vi till sist kom till hotellet där vi skulle bo över natten väntade ytterligare ett PCR-test i Hurtigrutens regi. Vi fick en smörgås och några glas vin innan vi ombads isolera oss i hotellrummet i väntan på provsvar. Mitt negativa provsvar kom under kvällen och jag firade det med en gin och tonic vid hotellets pool.

Måndag morgon bussades vi till flygplatsen efter en tidig frukost för att flyga med LATAM till Punta Arenas, i södra Chile. Det var molnfritt större delen av flygresan och jag imponerades av de vidsträckta bergskedjor som tycks täcka stora delar av det chilenska fastlandet.

Väl framme i Punta Arenas blåste det så mycket att jag blev illamående vid landningen. Vad jag förstår är det vanliga väderförhållanden. Vi bussades därefter från flygplatsen till en incheckningsterminal där vi fick göra ett antigentest innan vi till sist kunde stiga på skeppet, MS Roald Amundsen. Vår hytt ligger i över halvan av skeppet och har balkong med utsikt över havet.

Någon gång under natten lade vi ut från land och påbörjade vår resa genom Beagelkanalen, en naturlig kanal som HMS Beagle med Charles Darwin ombord utforskat närmare 190 år tidigare. Området kallas Eldslandet efter det många eldar som ursprungsbefolkningen brukade tända på kvällarna. Tyvärr mördades nästa alla av europeiska kolonisatörer i ett brutalt folkmord drivet av skottpengar och 1974 dog den sista överlevande ursprungsinvånaren.

Vi passerade vackra glaciärer. I sin loggbok beskrev Darwin dem som följer:

It is scarcely possible to imagine anything more beautiful than the beryl-like blue of these glaciers, and especially as contrasted with the dead white of the upper expanse of snow.

På resan passerade vi Ushuaia och Puerto Williams, som bägge gör anspråk på att vara världens sydligaste städer. En dag senare rundade vi Kap Horn, men på grund av starka vindar kunde vi inte gå iland. På Kap Horn finns en fyr, ett bostadshus för en familj, en kyrka, en radiomast och ett monument där de saknade delarna har formen av en albatross som hedrar de närmare 10 000 sjömän som mist livet i de förrädiska farvattnen.

Senare på kvällen lämnade vi Sydamerika bakom oss och satte riktning söderut mot Drakes sund, där vindstyrkan är över 20 meter per sekund och vågorna fem meter höga. På andra sidan sundet väntar Antarktis på oss med sina enorma outforskade vidder och sin unika flora och fauna.

Önskar er ett riktigt gott nytt år 2022! 🥂 🎆

Månadsrapport november 2021: mörka moln på himlen

Kylan har dragit in över området där vi bor och det börjar kännas som vinter. Vår nya bergvärmepump går på högtryck, eller i vart fall på så högt tryck den kan givet vårt aningen klena borrhål. Ibland måste den spetsa med el. Jag gör vad jag kan för att hjälpa den och eldar frekvent i kaminen.

Hösten fortsätter tyvärr vara stressig och jag har haft svårt att sova.

Resan till Antarktis

Som jag tidigare nämnt har jag bokat en resa till Antarktis med Hurtigruten. Resan kostar närmare 100 tkr så det är inte växelpengar vi pratar om. Den är tänkt att utgå från Chile i slutet av december med MS Roald Amundsen.

Jag hade i god tid innan resan kontrollerat att mitt pass, som går ut i mitten av våren, skulle fungera på resan. I slutet av november fick jag trots detta ett brev från Hurtigruten där de skriver att mitt pass måste vara giltigt minst sex månader efter hemkomsten. Jag ringde Hurtigruten för att fråga om det verkligen stämmer och fick veta att det ”är ett gammalt krav som Hurtigruten har”. Enligt personen jag pratade med spelar det ingen roll om passet duger för att resa till Chile: jag måste uppfylla Hurtigrutens krav för att få åka med på expeditionen. Jag beställde därför ett nytt pass som jag kunde hämta ut i slutet av förra veckan.

För att resa till Chile räcker det inte med ett godkänt pass. Man måste även ha ett migrationspass som är Chiles motsvarighet till ett covidbevis. Att erhålla ett migrationspass tar tid, runt 2-3 veckor men ibland ännu längre. Jag var tvungen att vänta på mitt nya pass innan jag kunde lämna in min ansökan. Nu håller jag tummarna för att mitt migrationspass beviljas i tid. Om så inte är fallet kan jag i värsta fall förlora pengarna för resan. Jag har skrivit till Hurtigruten för att fråga vad som händer i ett sådant fall men de har efter en vecka inte svarat. Osäkerheterna kring min resa till Antarktis är den främsta orsaken till mina sömnsvårigheter den senaste tiden. Dessförinnan var det problemen med vår nya villa.

Upptaxering av Skatteverket

De senaste åren har jag haft mindre inkomster i utlandet. Jag trodde inte jag behövde betala skatt för dessa i Sverige, men när jag tittat närmare på frågan verkar så inte vara fallet. Jag har därför lämnat in en självrättelse till Skatteverket. Det kommer troligen innebära att jag upptaxeras några hundratusen kronor. Det är lite surt men till skillnad från resan till Antarktis inget som gör att jag ligger sömnlös på nätterna. Jag är dock lite ledsen över att jag inte insåg detta tidigare. Då hade jag kunnat betala skatten efter varje år istället för allt som en klumpsumma.

Sparande och portföljutveckling

Sparandet blev 15 000 kronor i november. Jag har placerat 2 000 kronor i Proethos fond, 1 000 kronor i AuAg Preciuos Green, 1 000 kronor till Lysa med den breda inriktningen och 80 % aktier samt 1 000 kronor i Nordnet Indeksfond Norge. Resterande 10 000 kronor satte jag in hos Avanza.

Portföljen går tyvärr utför. En ljusglimt är det kommande budet på fastighetsbolaget Halmslätten, men annars är det mest dystert. Mitt största innehav, Agronomics, gör en nyemission vilket fått kursen att rasa. Jag är ändå optimistisk då jag tror det finns ett gott syfte med nyemissionen. Troligen ser de fina affärsmöjligheter på horisonten.

Hälsa

Stressen under hösten har tyvärr tagit hårt på min hälsa. Jag har knappt tränat och den senare tiden druckit alkohol nästan varje kväll i ett försök att dämpa stressen. Det här är förstår en trend jag gärna vill vända och förra veckan tog jag ett första steg när jag köpte ett årskort på mitt lokala gym.

Jag hoppas ni har det bra i decembermörkret och önskar er all lycka med livet och affärerna!