Om risken för kärnvapenkrig

Bravo detonerar över Bikiniatollen den 1 mars 1954. Foto från Wikimedia.

Jag växte upp under 80-talet och levde med risken att ett storskaligt krig kunde bryta ut och att det skulle kunna innefatta användning av kärnvapen med fruktansvärda konsekvenser.

På den tiden var samhället rustat för att möta hotet. Skyddsrum fanns i var och varannan källare. Runtom landet fanns lager av mat, mediciner och bränsle. I bergrum förvarades kontanter för att kunna öka mängden mynt och sedlar i cirkulation om de elektroniska betalningsmedlen skulle upphöra att fungera. Krigssjukvården var utbyggd och övades regelbundet. En del av detta kan ses i Försvarsmaktens dokumentärserie Om kriget kom.

Sedan två decennier tillbaka är denna beredskap slagen i spillror. Nu gäller var och en för sig själv om ett krig skulle bryta ut. När Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) förra året gav ut broschyren Om krisen eller kriget kommer nämndes inte med ett ord risken för kärnvapenkrig eller vad man kan göra sig för att skydda sig, även om flera av de råd som ges i broschyren är tillämpbara även som förberedelser inför kärnvapenkrig.

När jag talar om risken för kärnvapenkrig med annars mycket intelligenta människor får jag vanligtvis ett av två svar, antingen (1) att risken är så låg att det är löjeväckande att diskutera frågan eller (2) att ett kärnvapenkrig skulle vara så katastrofalt att det inte lönar sig att planera – händer det kan man lika gärna direkt sätta en pistol mot tinningen och trycka av.

Har risken för kärnvapenkrig försvunnit sedan kalla krigets dagar? Nej, det tror jag inte. En objektiv statistisk skattning av risken för ett kärnvapenkrig hamnar snarare på nivåer som sänder rysningar genom kroppen. Och även om man tror att de ledare som sitter på kärnvapenarsenaler (Johnson, Putin, Trump, etc.) är kloka män som aldrig skulle använda dem kan ett kärnvapenkrig starta oavsiktligt till följd av en olyckshändelse.

Ett kärnvapenkrig skulle vara katastrofalt men det går att öka chanserna att överleva. I framtida blogginlägg avser jag berätta vad jag gjort för att förbättra min familjs chanser att överleva ett katastrofscenario.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *