Amerikanska pensioner och brittiska kryptodrömmar

Idag läste jag två intressanta artiklar om sparande och investeringar.

Den första, från The Wall Street Journal, beskriver livet för några amerikanska pensionärer. Vi får bland annat stifta bekantskap med John, som pensionerat sig efter 33 år i poliskåren. Han har en grundpension från polisen på cirka 73 500 kronor per månad efter skatt och sjukförsäkringspremie. Därutöver har han 14 miljoner kronor investerat på börsen och ytterligare knappt 4 miljoner kronor på banken.

Johns fru är författare och redaktör. Hon har endast drygt 4 miljoner kronor investerat på börsen.

Paret har drabbats kännbart av inflationen och fått se över sina livsval. Bland annat har de slutat köpa färdigblandad sallad på påse. Ändå stiger deras kostnader.

Längre ned i artikel får vi stifta bekantskap med Judy, 75 år, som arbetat med HR-frågor vid Berkshire Hathaway Inc.’s General Re innan hon gick i pension vid 58 års ålder. Hon hade från början större besparingar, men tiden som pensionär har tagit sitt. Nu återstår drygt 19 miljoner kronor. Hon och äger två hem så hon reser sällan men hon hoppas kunna besöka Irland och Australien nästa år.

Den andra artikeln är från The Guardian och handlar om Duncan, en 47-årig före detta lärare Skottland som slutat sitt jobb för att satsa på kryptoinvesteringar. Han har satsat 500 000 kronor i kryptovalutur. Från början investerade han i kända kryptovalutor som Bitcoin och Ethereum, men därefter i mer spekulativa alternativ som Luna. Som mest växte hans investeringar till cirka 3 miljoner kronor, men sedan kom sämre tider och nu är hans krypto endast värt cirka 50 000 kronor. Det har slagit hårt mot honom, men han vill inte sälja i hopp om en vändning. Han har tills vidare flyttat in hos sina föräldrar för att klara uppehället.

Duncan, som egentligen heter något annat, är ändå vid gott mod. Eller som det står i artikeln:

After all, he says, people lose money on the stock market all the time. On social media, popular refrains among crypto investors include “we’re still early” and “WAGMI … We’re all going to make it”.

Och visst finns det säkert någon högt belånad stackare som fått se tre miljoner kollapsa till 50 000 kronor även på aktiemarknaden. Jag känner dock inte till någon och det närmaste jag kommer är Fredrik Virtanen som på kort tid brände över en miljon på spekulativa aktieaffärer.

Får jag gissa skulle jag tro att varken John, Judy eller Duncan är representativa för jämnåriga i sina hemländer, men det är ändå intressant att läsa hur de har det. John med sina 20 miljoner utöver rejäl grundpension men som inte längre har råd med sallad på påse och Duncan som vid 47 års ålder är arbetslös och lever hemma hos föräldrarna men ändå är optimistisk.

We’re all going to make it!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.