Som trogna läsare vet har jag bokat en resa till Antarktis med Hurtigruten. Under senhösten var den en stor källa till stress eftersom det länge var oklart om jag skulle hinna få alla nödvändiga dokument klara i tid. Att Hurtigruten informerade sent om inresekraven och därefter inte svarade på frågor gjorde situationen värre än det hade behövt vara, men till sist föll brickorna på plats.
Söndag morgon landade jag och en vän på flygplatsen i Santiago de Chile, efter en längre resan via London och Madrid. Kontrollerna på flygplatsen var rigorösa och innefattade ett extra PCR-test, utöver det jag redan gjorde innan resan, som togs i ett bås innan passkontrollen. När vi till sist kom till hotellet där vi skulle bo över natten väntade ytterligare ett PCR-test i Hurtigrutens regi. Vi fick en smörgås och några glas vin innan vi ombads isolera oss i hotellrummet i väntan på provsvar. Mitt negativa provsvar kom under kvällen och jag firade det med en gin och tonic vid hotellets pool.
Måndag morgon bussades vi till flygplatsen efter en tidig frukost för att flyga med LATAM till Punta Arenas, i södra Chile. Det var molnfritt större delen av flygresan och jag imponerades av de vidsträckta bergskedjor som tycks täcka stora delar av det chilenska fastlandet.
Väl framme i Punta Arenas blåste det så mycket att jag blev illamående vid landningen. Vad jag förstår är det vanliga väderförhållanden. Vi bussades därefter från flygplatsen till en incheckningsterminal där vi fick göra ett antigentest innan vi till sist kunde stiga på skeppet, MS Roald Amundsen. Vår hytt ligger i över halvan av skeppet och har balkong med utsikt över havet.
Någon gång under natten lade vi ut från land och påbörjade vår resa genom Beagelkanalen, en naturlig kanal som HMS Beagle med Charles Darwin ombord utforskat närmare 190 år tidigare. Området kallas Eldslandet efter det många eldar som ursprungsbefolkningen brukade tända på kvällarna. Tyvärr mördades nästa alla av europeiska kolonisatörer i ett brutalt folkmord drivet av skottpengar och 1974 dog den sista överlevande ursprungsinvånaren.
Vi passerade vackra glaciärer. I sin loggbok beskrev Darwin dem som följer:
It is scarcely possible to imagine anything more beautiful than the beryl-like blue of these glaciers, and especially as contrasted with the dead white of the upper expanse of snow.
På resan passerade vi Ushuaia och Puerto Williams, som bägge gör anspråk på att vara världens sydligaste städer. En dag senare rundade vi Kap Horn, men på grund av starka vindar kunde vi inte gå iland. På Kap Horn finns en fyr, ett bostadshus för en familj, en kyrka, en radiomast och ett monument där de saknade delarna har formen av en albatross som hedrar de närmare 10 000 sjömän som mist livet i de förrädiska farvattnen.
Senare på kvällen lämnade vi Sydamerika bakom oss och satte riktning söderut mot Drakes sund, där vindstyrkan är över 20 meter per sekund och vågorna fem meter höga. På andra sidan sundet väntar Antarktis på oss med sina enorma outforskade vidder och sin unika flora och fauna.
Önskar er ett riktigt gott nytt år 2022! 🥂 🎆
