Den missförstådda aktiedepån

Bland svenska finansbloggar råder det stor enighet kring att investeringssparkonto (ISK) eller kapitalförsäkring (KF) nästan alltid är att föredra framför traditionell aktiedepå.

Av Katrina.Tuliao – https://www.tradergroup.org, CC BY 2.0.

Denna tro baseras ofta på beräkningar där man tittar på skatten vid olika avkastningar. Ett exempel är denna utredning på RikaTillsammans där man konstaterar att “en ISK/KF-lösning är mer lönsam om man planerar att ha en genomsnittlig avkastning på över 3,50 %”.

Det går dock inte garantera en avkastning över 3,50 % och hur jag än planerar får jag acceptera ett slumpmässigt utfall där avkastningen kan bli lägre. Placerar jag en portfölj i aktiedepå minskar den förväntade avkastningen till följd av skatten men risken minskar också eftersom jag kan få tillbaka mellan 21 – 30 % av en eventuell förlust. Man behöver därför titta på den riskjusterade avkastningen innan man kan avgöra om ISK/KF verkligen är bättre än en aktiedepå. En analys som endast baseras på förväntad avkastning är närmast värdelös. Med sådana resonemang kan man lika gärna komma till slutsatsen att en hög belåningsgrad är lönsam om man planerar att ha en genomsnittlig avkastning över 3,50 %.

Tror jag då att en aktiedepå är bättre än en ISK/KF-lösning? Nej, det tror jag bara gäller i särskilda fall när man har mycket volatila innehav och har kapitalinkomster mot vilka man kan kvitta förluster. Men strikt talat vet jag inte. Jag hoppas kunna utreda detta och återkomma i frågan.

Om den japanska pensionsskandalen och en viktig skillnad mellan KF och ISK

En skolklass fotograferas i Tokyo. Foto: Basile Morin, CC BY-SA 4.0,

Japan är troligen det mest välorganiserade land jag haft nöjet att bo i. Här hittar man människor som tar sina arbeten på allvar, inte tar några genvägar, och levererar närmast perfekta resultat. När jag besökte ett av Sapporos bryggerier fick jag exempelvis se företaget säkerställa att varje flaska som produceras innehåller exakt rätt volym, varken en centiliter mer eller mindre. Japan är högteknologiskt och hem för kända storföretag som Nintendo, Sony och Toyota. Tågen går i tid och i hastigheter vi bara kan drömma om.

I maj 2007, ett tag efter att jag med viss sorg lämnat in mitt japanska uppehållstillstånd och fortsatt min slumpvandring på annat håll, briserade pensionsskandalen. Mer än 50 miljoner pensionsinsättningar kunde inte längre kopplas till enskilda pensionssparare. Pengarna fanns visserligen men ingen visste vem som ägde dem. Efter omfattande utredningar och detektivarbete har lejonparten av insättningarna kunnat knytas till enskilda sparare men tyvärr långt ifrån samtliga. Orsaken sägs ha varit en misslyckad datorisering av pappersbaserade arkiv.

Tillbaka nu till Sverige där skillnaden mellan kapitalförsäkring (KF) och investeringssparkonto (ISK) diskuterats utförligt på finansbloggar. Den för mig viktigaste skillnaden är att värdepapper i ISK är registrerade i mitt namn medan de i KF är registrerade i finansbolagets namn. Skulle en av våra nätmäklare drabbas av en korrupt databas och svårigheter att återställa säkerhetskopior riskerar innehaven i en KF, i likhet med de japanska pensionsinbetalningarna, att inte längre kunna kopplas till sina ägare. För innehav som hålls i en ISK finns ägarinformation på annat håll, troligen direkt hos företagen i det fall värdepapperen är vanliga aktier.

Betyder detta att värdepapper alltid bör hållas i ISK istället för KF? Nej, så enkelt är det inte. Det finns en del andra skillnaderna att hålla reda på. De flesta av dessa är väl beskrivna på annat håll och konsensus bland svenska finansbloggar tycks vara att utländska värdepapper ska hållas i KF. Fördelen med detta är att utländsk källskatt kan dras av mot finansbolagets deklaration. Har man utländska värdepapper i ISK krävs att man har egna kapitalinkomster att dra av emot. En annan mindre känd fördel med KF är att dödsboet troligen undkommer amerikansk arvsskatt. Äger man amerikanska tillgångar är man annars – som bosatt i Sverige – i normalfallet skyldig att betala arvsskatt på den del av tillgångarna som överskrider US$ 60 000.

Jag har mina huvudsakliga finansiella tillgångar hos de svenska nätmäklarna och en betydande andel av mina utländska innehav hålls i KF. Det innebär inte att jag ligger sömnlös på nätterna. Däremot skulle jag känna mig tryggare om min nätmäklarnas databas lagrades i flera datacenter, varav minst ett med hög säkerhet såsom Fortlax. Jag gissar dock att de sparat in på datalagringen och valt en enstaka leverantör med billiga priser och tvivelaktig säkerhet. Det kanske räcker, men hur säker är du egentligen på att din nätmäklares datalagring skulle överleva ett scenario liknande 1859 år solstorm, där de elektromagnetiska fälten blev så starka att det slog gnistor ur telegraferna, eller ett avsiktligt sabotage, kanske iscensatt av en missnöjd anställd eller en främmande makt?