Det goda livet på spanska solkusten

I Facebookgrupper för svenskar i Spanien uttrycker nu många sin ilska och besvikelse över SVT:s nya dokumentär “Det goda livet på spanska solkusten”. Ni kan se den genom att klicka på bilden ovan, i alla fall om ni gör det innan november 2020.

Filmen skildrar livet för svenskar i den lilla kuststaden Fuengirola. I staden, som har knappt 80 000 invånare, bor ca 10 000 nordbor av vilka 3 000 är svenskar. Alkoholen flödar fritt och en och annan hemlös svensk får komma till tals. I samhällets mitt finns den svenska kyrkan där en ensam präst försöker förmå de utvandrande svenskarna att inte rösta på Sverigedemokraterna.

Jag förstår till viss del upprördheten. Vi har visserligen vårt hus på Costa Blanca men vi har aldrig gått till kyrkan, inte träffat några svenska uteliggare och röstar inte på Sverigedemokraterna. Däremot dricker vi säkert i den omfattning som skildras i filmen när vi är i Spanien. Det skulle förvåna mig mycket om det inte dricks mer bland svenskar i Spanien än i Sverige. Jag vet inte om svenskar i Spanien i högre utsträckning röstar på Sverigedemokraterna men helt omöjligt är det inte. Bloggrannen En mensans betraktelser har flyttat till Spanien och brukar skriva mycket kritiskt kring invandring och dess konsekvenser.

Förutom att se dokumentären har jag funderat en hel del kring hur jag ska göra med min löneväxling som i dagsläget ligger på 20 000 kronor per månad. Å ena sidan är det ett skattemässigt gynnat sparande. Å andra sidan låser jag in pengarna på lång sikt och de kommer inte med i redovisningen här på bloggen. Just nu lutar det mot att jag från och med 1 februari sänker löneväxlingen till 8 000 kronor per månad. Det skulle frigöra ca 6 000 kronor per månad till privat sparande och investering.

En billig dag

För att ha en chans att kunna nå upp till de ca 30 tkr per månad i sparande som kan behövas för att nå tiomiljonersmålet krävs att jag inte slösar pengar i onödan. Idag har jag rest och klarat mig med att äta gratis i guldloungen på Arlandas utrikesterminal samt en enkel pastarätt vid ankomsten.

Jag gläder mig också åt att jag lyckades trycka in 7 kilometer löpning och klarade målet att inte dricka någon alkohol dag före arbetsdag, även om det erbjöds fritt i generösa mängder både i loungen och på flyget. Way to go!